2013-11-02

Bokbloggsjerka # 8

Ger mig på en jerka igen efter ett långt uppehåll. Förhoppningsvis kanske det kan kickstarta bloggandet igen. Den här veckan har Annika en fråga som man kan besvara med både bu och bä (whatever bä innebär).

Bokbloggsjerka 1-4 november: Boktrailers bli allt vanligare men det är ingenting jag själv brukar titta på, men frågan är hur du ställer dig till dessa och om det finns någon trailer/några trailers som du tycker att vi bör se?


I söndags var jag på förläggardagen och blev fullproppad med tips om vinterns utgivning från massor av förlag. Som bibliotekarie tycker jag att det finns något befriande över den här säljande situationen - alla biblioteksideal om tillgång till alla och exponering av den smalare litteraturen och så vidare läggs åt sidan på förläggardagen. Förlagen riktar sig naturligtvis i första hand till bokhandlarna och det är skönt att någon står där framme och krämar loss om hur Peter Jöbacks musikalkokbok (eller liknande) kommer att flyga av hyllorna. I denna situation visas förstås också en del boktrailers.


En trailer som jag tycker är fin är den till ungdomsboken Undret av R.J. Palacio. Den fick mig att läsa boken. Jag jobbade under perioden på ett skolbibliotek och ansträngde mig för att försöka läsa mer ungdomslitteratur, så det hade också med saken att göra. Dessutom är bokomslaget sjukt snyggt. Men underbara popmusiken (googlar och googlar men hittar inte vad det är) i trailern spelade säkert också in. Många faktorer helt enkelt. Jag tyckte verkligen om boken och rekommenderade den till flera ungdomsbibliotekarier. Om jag inte hade gillat boken vet jag inte alls hur jag hade ställt mig till trailern i efterhand dock. Kanske hade jag känt mig som att jag blivit påsåld en bluff?


På förläggardagen presenterade Norstedts Jungfrustenen av Michael Mortimer med en trailer. Michael Mortimer är en pseudonym för "en känd svensk författare som vill byta genre" och boken är den första i en serie om sex böcker. Mer fick man inte veta. De hade med sig en kartongfigur med hål ansiktet så att man kunde ta foton på sig själv med en pratbubbla: "Det är jag som är Michael Mortimer". En massiv marknadsföringskampanj alltså. Trailern gjorde mig lite småsugen. Inte på att läsa boken, men att se filmen! Sådär som man kan känna för att se fåniga actionfilmer. Eller kanske spela TV-spelet (CGI:n i trailern är onekligen rätt wonky). Blev mest irriterad över att man förväntades läsa det hela. Jag fick med mig ett läsex hem och tänker att det kan bli en julklapp till någon.

Jag tänker att för barn- och ungdomsböcker kan boktrailers ha en lässtimulerande roll att spela - ett sätt att fånga de läsovana eller lässvaga. Som vuxen känns jag mig dock lite klappad på huvudet. Om förlagen tror att jag inte ens orkar läsa baksidestexten, hur kan de då tro att jag ska läsa boken? Boktrailers färgar också ens förväntningar. På samma sätt som ljudbokens kvalla i viss mån avgörs av uppläsaren och att man på det sättet inte tillåts sätta sin egen prägel på texten som läsare, kan de förväntningar man fått av en boktrailer antingen boosta eller sänka läsningen. 

Bu eller bä? Jag vet faktiskt inte riktigt. Om boken är bra lever trailern upp till det den vill åstadkomma, men om den är kass blir trailern bara ytterligare en sak att vara sur på.

4 kommentarer:

  1. Tja, du har väl rätt- om man inte ens orkar läsa baksidestexten på en bok bådar det ju inte gott för resten av boken..

    SvaraRadera
  2. Ha, jag har lärt mig något nytt i dag också. Hade ingen aning om att Michael Mortimer är svensk :)

    Vad gäller boktrailers så föredrar jag att inte titta på dem.

    SvaraRadera
  3. Det sköna med att läsa tycker jag är att man får spela upp sin egen film i huvudet :)

    SvaraRadera
  4. Tror trailers kan vara bra just för att locka in ovana läsare :)

    SvaraRadera